Häxprocesserna under 1660-talet
Vackra sommardagar när lugn och ro råder i Mollösund är det svårt att föreställa sig att människor mist livet på det grymmaste sätt när grannar och bekanta angett dem som utövare av häx- och trollkonster. Vissa menade att häxor bara fanns i folks fantasier medan andra trodde på vad utbildade präster och lagmän sade om trolldom. Vid en trolldomsprocess i Marstrand 1669 gav guvernören Harald Stake på Bohus order till befallningsmannen över Orust och Tjörn att "uppspana, rannsaka och döma" alla inom fögderiet, som var skyldiga till trolldom. Detta gav många "möjligheten" att peka ut misstänkta personer och reda ut egendomliga saker.
En "sann" bevisföring
Angivandet av personer ledde så småningom fram till rättegång, där bevisföringen varierade kraftigt. Vid första förhöret erkände eller nekade den anklagade personen. Vid ett tidigt erkännande utpekades ofta andra trolldomskunniga, som också fick genomgå förhör. De anklagade berättade om händelser som hittills varit oförklarliga och på så sätt byggdes bevisföringen upp. Det vittnades om hur trolldomskunniga personer hade "satt sjukdom" på folk, framkallat oväder så att skepp gått under och deltagit vid ceremonier där Satan varit gäst. Även de med handikapp kunde beskyllas för häxerier, där uttalanden såsom "En puckelrygg får man ju inte utan att man har något att sona för" dök upp.
En man blev anklagad för att ha sagt till en flicka att hon aldrig skulle bli gift. Påståendet visade sig stämma, hon blev aldrig gift, och han blev anklagad för att vara trolldomskunnig. Mannen nekade till anklagelserna och fick genomgå ett kristendomsförhör, där han redde sig riktigt bra. Men de som lyssnade visste att "den onde kan inge de sina de rätta svaren". För att verkligen klämma fram bekännelser gick man vidare med vattenprov, fastande och tortyr med järn och jungfruger. Vattenprovet var ett gammalt danskt rättegångsförfarande där man bands fast och slängdes i havet för att se om man flöt eller sjönk till botten. Flöt man så ansågs det vara Satan som hjälpte honom från att drunkna.
Straff
Domstolen förkunnade sedan sina domar med motiveringar där de ansåg "det som alldeles säkert att de gjort sig skyldiga till trolldom, som kostat andra människor livet". Straffen kunde bestå av att brännas levande på bål eller bli halshuggen och därefter brännas. Det senare sågs som en mycket lindrigare form av straff. I andra fall var de anklagade personerna så skröpliga att de avled i fängelset. Flera ångrade sina bekännelser vid avrättningen och bad om nåd men det var för sent. Enda sättet att slippa anklagelser var att någon annan person gick ed på personens oskuld. Vid denna första trolldomskommission miste fem Mollösundsbor livet. I landet fortsatte rannsakningarna och innan de var avslutade hade inte mindre än 29 personer avrättats i Bohuslän.
